Att bara eller icke bara

Min sambo är flitig påtryckare om att han önskar sig tillökning i familjen. Och inte blev det lugnare av att våra kära vänner ynglar av sig till höger och vänster! (No offence – era barn är världens goaste!)

Jag känner att jag vill vänta med förökning tills jag är helt säker på att vi kan ge vår avkomma en trygg och ljus framtid. Ett dilemma är ju dock att jag bara kan påverka det lilla, i min omedelbara närhet. Men vad är det egentligen för värld att födas in i?

Idag är hela världen miljöhotstraumatiserad och det inte minst barnen. En tredjedel av alla 11-12-åringar är enligt en undersökning ganska, eller väldigt, oroade över väldens klimatförändringar.

Dagligen bombarderas de i skola och media om hotande katastrofer och jordens undergång. Ja - just det sistnämnda stör mig. Barn i mellanstadiet är redan väl informerade om konspirationsteorier om planetens framtid. Jag anser ju att Mayakulturens profetia om jordens undergång 2012 INTE är något barn bör oroa sig för!

Man kan ju bara fasas över vad ångestdämpande terapi, mediciner och tvångströjor kommer kosta för samhället i framtiden...

Men det är nog inte bara oron för framtiden som gnager på barnens oskyldiga själar.

Faktum är ju att i grund och botten så är ju det största hotet mot Tellus att planeten faktiskt är överbefolkad. Det föds för många barn helt enkelt!

Undrar om barnen själva är medvetna om att detta faktiskt är deras fel...? Att det är deras förekomst som hotar jordens fortsatta existens...?

Vårt fortsatta arbete kanske inte ligger i att reducera barnens oro. Vi måste helt enkelt reducera barnen.

Vinnare i vatten

Jag vandrade längs stranden. Vågorna sligrade sig runt mina ben och kittlade mina fötter.
Jag var en vinnare i vattnet.

Jag blickade mot fjärran och mötte blicken från en blåval. Han sa han kände mig. Han sa han lyssnar varje kväll när jag tänker högt och drömmer.

Han sa "Du är en förlorare men jag kan ta dig härifrån. Från din öde ö till ett levande land.
För vad ska det bli av dig när du vandrar utan mål? Låt mig ta tig härifrån."

Jag sa "Om du äter upp mig ska jag tjalla från döden. Jag ska jaga dig i haven där vattnet aldrig tar slut. Jag är redan en vinnare!"

Jag drömmer om ljus. Om vatten som kittlar mina fötter och leder mig till äventyr.

Jag vandrar vidare längs stranden. Jag är en vinnare i vattnet. Havet slingrar sig runt mina ben och jag vadar ut i natten.

Galet fri

Vet ni vad jag tycker om verkligheten? Illa!
Ofta mycket orättvist och nästan alltid flyktig. Ingenting består...
Och så måste man leva mitt i skiten och inte bara det, du SKA vara medveten om alla krig, elakheter och hemska saker...
Det är så man blir galen. Ja, varför inte föresten...?

Den som ändå vore galen
Som en sann inspirationskälla en gång så vackert sa:
"När livets glädjes sista sol förblossar är galenskap frälsan som förlossar."
Eller hur! Vore inte det skönt?
Tänk att få slippa uppföra sig. Bara glida med srömmen..
Inte behöva följa några dumma regler eller lagar, varken sociala eller juridiska. Kanske inte ens naturlagarna!
Gravitation? Nej tack, inte idag!. Jag svävar hellre på små rosa fluffiga moln!

Framför allt skulle det vara härligt att slippa ta ansvar. Inte behöva ta konsekvenserna av sitt agerande då alla ser genom fingrarna tack vare diagnosen. Låt henne va, ty hon är galen!

Vad ska man sikta på...?
Manodepresiv? Upp och ner, himmel och helvete. Inget trist vardagslunk här inte! Nä...tråkiga bieffekter - man mår fruktansvärt dåligt på vägen...

Schizofren? Gärna med lite läspande uttal.. ssccchizofreeen. Mångfaceterad säger jag! Nääe.. inte det heller. Jag känner en person som måste vara schizofren och han är fan skum. Honom viftar man inte bort när han byter personlighet, utan man blir mest förbannad..!!

Paranoid? Säga vad man vill om den sjukdomen, men viktig känner man sig iaf! Men urs så förvirrad... Vad skulle då hända med världen när inte jag får vara med och peta längre?! Det kanske är för väl att inte alla är helt vansinniga hela tiden. Hur skulle det se ut? Stökigt! Kanske till och med sånt kaos som vi hade på jobbet i fredags..!?
Hujedamig...

Jag har iaf lätt att förstå de som vill vara så fria från verkligheten som det bara går. Dock tror jag att man lätt kan bli lite ensam i sin galenskap.

Så varför inte en folie a deux? En galenskap för två? För vad är vackrare än att dela på en psykos? Ett tillstånd av eurofi då man ofta saknar delar av förtåndet och utför irrationella handlingar. Jag tror det är den diagnosen jag ska tillsätta mig själv...

Det lär visst finnas ett namn på den psykiska störningen också....

Förälskelse

Tankar om livet

Vem bestämmer vad som sker i världen. Vem är han som folk kallar "Ödet"? Finns han över huvud taget? jaja.. eller HON! Så, nu är vi jämnställda!

Kan det vara så, att livet inte redan har ett färdigskrivet manus? Allt som sker i världen är ett resultat av miljarders olika slumpmässiga inträffanden?
Kanske styrs våra liv av biljoners synapsers planlösa färdvägar genom människornas hjärnor?
Baseras isåfall viktiga beslut inte på logiska resonemang, utan på inkonsekventa och opålitliga känslor?
Är det så att den grund vi står på idag är uppbyggd på våra förfäders fördomar och skumma idéer om vad som är rätt och fel?
De svar vi fått om livet och dess mönster är de egentligen en korrekt uppfattning om vad som är det bästa för vår framtid? Man undrar ju eftersom svaren ser olika ut från dag till dag...
Eller är det kanske en automatreflex att vi lyssnar till ledarnas rön om vad som är rätt just idag. Tar vi till oss de tillfälliga förklaringarna bara för att göra oss trygga? Tar vi hellre ett felaktigt svar än inget svar alls?

För det kan väl ändå inte vara så att allt bara är ett enda stort kaos?

Nej såklart det inte är! Lugn i stormen. Ingen fara på taket. Hoppa inte i nån galentunna!
Självklart styrs världen av någon! Någon som kar stenkoll på läget och på vad som komma skall!

Vem? Och hur ska jag kunna veta det?? Jag är bara en liiiten liten dominobricka i livets enorma spel! Eller ja.. just nu känns det mera som Fia med knuff med "alla mot Bea" som huvudregel...

De säger att summan av alla laster är konstant. Är det även så att summan av "allt som skiter sig för Bea" är konstant? Just när något ser ut att lösa sig så kommer en ny bautastor Fia-pjäs och hånskrattar när den knuffar ut mig precis som jag börjar närma mig mållinjen.

Denna någon som som nu styr världen verkar ibland vara en riktigt elak jävel. Men nån gång måste det väl vara min tur att få en Homerun och vinna...!?

Blev du någe klok på det här? Nääe... inte jag heller.. Men om du frågar så får du säket ett flyktigt svar som tillfredställer för stunden. Och visst är det väl ganska skönt att bara få svamla lite ibland..!

In your dreams baby

Är människan beroende av drömmar? Nu menar jag inte de som hjärnan fixar fram själv under natten. Egentligen något man inte kan påverka utan de "drabbar alla". Fast vad betyder de egentligen? Ett spännande mysterium som triggat många forskare genom århundraden...


Men nu tappade jag tråden lite.. Jag funderade snarare över dagdrömmar... Man kan nog med säkerhet säga att alla människor drömmer, eller i alla fall fantiserar. Vad fantiserar du om? hehe.. jag ser nog hur du ler och rodnar lite! De va inte såna fantasier jag syftade på! ;)


Nej jag fundilerar om framtidsdrömmar...


Alla har väl en vision om hur de vill att deras liv ska te sig, både i stort och smått. Hur den perfekta tjejen plötsligt ringer, hur man får det där braiga jobbet eller drömbilen, drömboendet - you name it.


Men hur reagerar vi egentligen när vi inser att vi aldrig kommer få Det? Ger vi upp? Intalar oss att det KAN fortfarande gå eller spinner vi vidare på nya drömmar?


Jag är den sistnämnda... Nu när jag suttit i min halvrenoverade lägenhet i 3 år och drömt om hur vackert jag skulle kunna inreda så tröttnar min hjärna och börjar nu drömma om hur boendet efter denna lägenhet kan komma att se ut..!


Jag har en vision om hur jag vill att mitt liv ska se ut om sisodär 3 år, men det kommer ju ta minst 3 år att komma dit! Vad ska jag göra tills dess...?


Jag får la vänta...


over and out dreaming

keep on skuttin'

Nääe.. skepcis eller inte.. jag skuttar nog vidare! Känner mig lixom lite sorglös just nu, ungefär som en gås! Nej, inte dum som en gås, utan att alla dumma saker rinner av mig som vatten på en gås!

Det är klart att jag tar åt mig när motgångarna kommer, men kniven går inte riktigt lika djupt längre, och jag läker snabbare.

Var på jobbintervju igår. Gick lyckat och det verkar tillåmed ge resultat. Men så kom den där frågan "nämn din mest negativa egenskap..." Så vad säger man då? När man är sorglös och i övrigt ganska nöjd med sig själv. Man säger ju att svenskar har svårt för att berömma sig själv så det har jag tränat lite på (oj va jag lät självgod nu!) men jag är ändå nöjd med MIG. Dock inte det som händer runt omkring mig, men JAG är jag nöjd med!
"Tjaa... Jag skulle ju vilja gå ned lite i vikt och lära mig prata franska". Skulle inte tro det...

Nej nu njuter jag av solen, söker jobb framför datorn tills jag får skavsår i den bakre änden och
längtar till den 26:e! Jag veeet att jag inte skulle prata någe häst men det ingår faktiskt i att Be a Bea! Jag ska äntligen få köra trav!! Wohoo! ;)

over and out och skutta

I min drömvärld

Här har jag haft en härlig långhelg. Hela världen log mot mig - eller ja, solen i alla fall. Allt känns så himla bra. Men så var helgen slut, det blev "vanlig" vecka igen och bubblan sprack.


För min del så kommer jobb-tankarna tillbaka, eller snarare "utan-jobb-tankarna"... Men värre var de för dem okring mig. Missahndel i helgen, idioter på stan och en stor besvikelse för en annan. Man hör att de kämpar för att hålla humöret uppe, men hur lätt är det egentligen när besvikelsen biter i magen?


Man får glada besked och skuttar runt på små moln, men varför måste det ta slut? Varför kan man inte bara få skutta vidare? Det är alltid nån jävel som ska förstöra!! morr...


Bit ihop eller bryt hop?


Ni som känner mig vet att jag utan tvekan biter - hårt!

Så ta ett djupt andetag, livet går vidare varesig man vill eller inte. Det var ju bra ett tag så man får la njuta av de!
"Om dente blir som de ska så får de fa va som de ble!" (piå brrreed skiånska!)




JAG hade iaf en bra helg. Systersonen har blivit härligt social och jag var snabb med kameran som vanligt. Och Sam var helt såld på bäbisen. Jag såg verkligen längtan i hans ögon. Sorry älskning, du får vänta nåra år till!


Nu har jag btw skickat ansökningen till högskolan.... Håll tummar och hovar!!


Over and out