Min
sambo är flitig påtryckare om att han önskar sig tillökning i
familjen. Och inte blev det lugnare av att våra kära vänner ynglar
av sig till höger och vänster! (No offence – era barn är
världens goaste!)
Jag
känner att jag vill vänta med förökning tills jag är helt säker
på att vi kan ge vår avkomma en trygg och ljus framtid. Ett dilemma
är ju dock att jag bara kan påverka det lilla, i min omedelbara
närhet. Men vad är det egentligen för värld att födas in i?
Idag
är hela världen miljöhotstraumatiserad och det inte minst barnen.
En tredjedel av alla 11-12-åringar är enligt en undersökning
ganska, eller väldigt, oroade över väldens klimatförändringar.
Dagligen
bombarderas de i skola och media om hotande katastrofer och jordens
undergång. Ja - just det sistnämnda stör mig. Barn i mellanstadiet
är redan väl informerade om konspirationsteorier om planetens
framtid. Jag anser ju att Mayakulturens profetia om jordens
undergång 2012 INTE är något barn bör oroa sig för!
Man
kan ju bara fasas över vad ångestdämpande terapi, mediciner och
tvångströjor kommer kosta för samhället i framtiden...
Men
det är nog inte bara oron för framtiden som gnager på barnens
oskyldiga själar.
Faktum
är ju att i grund och botten så är ju det största hotet mot
Tellus att planeten faktiskt är överbefolkad. Det föds för många
barn helt enkelt!
Undrar
om barnen själva är medvetna om att detta faktiskt är deras
fel...? Att det är deras förekomst som hotar jordens fortsatta
existens...?
Vårt
fortsatta arbete kanske inte ligger i att reducera barnens oro. Vi
måste helt enkelt reducera barnen.
